Kroppen snart 7 mån efter bebis

Igår var jag ÄNTLIGEN på gymmet. Knäppte då den här bilden i spegel och skrattar lite åt den nu... Hur kan jag ens ha en sån mage utan att knappt ha tränat senaste 3 månaderna?! Gener får jag väl säga och tacka min pappa. Vikten går också fortfarande nedåt och idag stod vågen på 57,4 kg jämfört med mina normala 59-60 kg...

Amningen drar tydligen väldigt mycket energi från mig och att jag äter som en häst och njuter av socker varje dag verkar inte spela någon större roll... MEN - Jag göttar mig och njuter av det!

DOCK är jag svag. Båda muskler och leder känns sköra. Jag känner mig mjuk och liten. Rumpan är platt. Jag känner inte igen min kropp så som den är nu. Vill ha tillbaka min rumpa och min styrka och det får jag nog jobba för efter två graviditeter och operationer x flera!

Kejsarsnittet blir bättre och bättre med tidens gång. Jag har fortfarande inte full känsel precis ovanför ärret. I de områden där känseln är borta så buktar det även ut lite, men det är också lite mindre än tidigare! Det är detta jag stör mig på mest. Inte själva ärret i sig då det kommer blekna med tiden. Hoppas även denna kant/utbuktning också försvinner helt... 

På Menorca, 6 mån efter kejsarsnitt.

Ärret ska ju sitta under bikinilinjen men för min del funkade inte en enda bikinitrosa som jag hade hemma. Jag har ju gillat lite extra låga så kanske därför, men ändå, störigt! Inför sommaren fick jag leta två nya bikinitrosor som skulle täcka ärret, Lindex och KappAhl's bikiniunderdelar funkar, men inte h&ms som jag mest haft tidigare. 

Jag provade att springa 3,2 km i onsdags förra veckan och det kändes inte det minsta jobbigt med konditionen. Däremot kändes höfterna av och jag kommer därför fokusera på mer styrketräning nu innan jag springer längre än så! Igår blev ett pass för ben och rumpa och det kändes grymt bra att stå på gymmet igen efter uppehåll nu under sommaren.

Postpartum

Nu har det gått 9 veckor sedan förlossningen och kejsarsnittet med Ebba. Jag kan sammanfatta det hela som betydligt lättare än förlossningen med Edvin. Då syftar jag framförallt på tiden och läkningen efteråt. 

Smärtan efteråt går knappt att jämföra. Visst hade jag extremt ont efter kejsarsnittet och jag hade svårt att röra mig första dagarna. Men ja, där talar vi just dagar. Efter min förlossningsskada med Edvin så talar vi månader av smärta. Efter snittet kunde jag ta några löpsteg (råkade pga bråttom) ca 4 veckor efteråt. Efter Edvins förlossning kunde jag inte ta ett enda löpsteg på ca 4-5 månader pga smärta.

Mina farhågor med snitt var komplikationer som infektion osv. Jag var även rädd för hur ärret skulle se ut, om det skulle hamna för högt upp osv. Där är jag tyvärr missnöjd. Trots att jag påtalade detta till op.läkare så tycker jag ändå snittet sitter lite för högt. Det sitter nämligen preeeecis på kanten där jag har mina trosor/bikinitrosor. Dvs ca 0,5-1 cm för högt upp enligt mig.

Något som jag också är bekymrad över är att det buktar ganska mycket vid ärret. Stort som en varmkorv. Som att underliggande vävnad är svullen. Alternativt att det skapats granulationsvävnad. Jag vet faktiskt inte. Jag vet bara att det ser förjävligt ut och att jag absolut inte kan gå runt med den där extra korven på magen resten av livet. Den syns alltså om jag har tighta byxor. Inte ok, känner jag. 

Idag var jag på återbesök hos barnmorskan och tog upp detta. Hon förstod mig och verkade hålla med om att det inte var så snyggt. Det är som om någon sytt fast en fettkudde under huden på mig och det ser verkligen ut som om jag fått en härlig bilring. Hon ordnade i alla fall en läkartid åt mig för att kolla upp det där närmare. Är det normalt eller ej? Kan det försvinna?

För övrigt så känns snittet ganska bra. Jag har fortfarande inte känsel överallt kring ärret men det hade jag väntat mig. Jag har även viss hyperalgesi, smärta vid lätt beröring. Tighta jeans går däremot bra att ha nu. Det är just strykningar kring ärret som kan "bränna till". Jag försöker fortfarande att undvika att använda de raka bukmusklerna när jag reser mig osv, det känns nämligen i snittet. Känns men gör inte direkt ont. 

Kroppen totalt sett är verkligen supersvag. Jag tränade delar av graviditeten men långt ifrån så ofta och hårt som jag hade velat pga skada, illamående, bäckensmärta och sen en lång förkylning med bihåleinflammation i slutet. Jag har därför en heeel del att jobba med. Ca 2 kg kvar till normalvikt och sen behöver jag jobba upp varenda liten muskel! Jag känner inte igen mig själv i min kropp just nu ch längtar verkligen till att återfå lite styrka. 

Igår, före mitt första träningspass som tvåbarnsmor💪🏻

Sista magbilden

Imorgon är Dagen med stort D och jag kliver även in i vecka 40. Sista dagen på denna graviditet! Idag var vi på förbesök på SÖS för inskrivning. Vi fick träffa både barnmorska, opererande läkare samt anestesiläkare så det känns tryggt och bra inför snittet. Jag fick ta blodprover, blodtryck, både läkare och barnmorska kollade hur bebis låg i magen och vi fick även lyssna på hjärtljuden som lät så fint!  

Vi ska vara på SÖS tidigt imorgon så Edvin har redan fått åka till farmor och farfar. Btw! Paniken idag när vi ska lämna Edvin på förskolan och de säger att vinterkräksjukan härjar! Kristoffer vände med Edvin i dörren och vi åkte hem istället och lekte i snön på tomten. Väldigt mysigt ändå. Sedan fick han hänga med farfar när vi åkte till SöS. Ååh saknar honom redan! Tänk vad annorlunda livet kommer se ut nästa gång vi ses. Undra hur allt kommer att bli... Han har i alla fall sagt att han vill hålla i bebisen!

Vi får se om jag kan sova något inatt nu bara! Vi hörs om några dagar när vi landat i allt... 💕

idasbebi.blogg.se

Träningstokig, sockerberoende och kaffeälskande 28-åring. Skriver om livet som mamma till Edvin (14-10-20).

RSS 2.0