Postpartum

Nu har det gått 9 veckor sedan förlossningen och kejsarsnittet med Ebba. Jag kan sammanfatta det hela som betydligt lättare än förlossningen med Edvin. Då syftar jag framförallt på tiden och läkningen efteråt. 

Smärtan efteråt går knappt att jämföra. Visst hade jag extremt ont efter kejsarsnittet och jag hade svårt att röra mig första dagarna. Men ja, där talar vi just dagar. Efter min förlossningsskada med Edvin så talar vi månader av smärta. Efter snittet kunde jag ta några löpsteg (råkade pga bråttom) ca 4 veckor efteråt. Efter Edvins förlossning kunde jag inte ta ett enda löpsteg på ca 4-5 månader pga smärta.

Mina farhågor med snitt var komplikationer som infektion osv. Jag var även rädd för hur ärret skulle se ut, om det skulle hamna för högt upp osv. Där är jag tyvärr missnöjd. Trots att jag påtalade detta till op.läkare så tycker jag ändå snittet sitter lite för högt. Det sitter nämligen preeeecis på kanten där jag har mina trosor/bikinitrosor. Dvs ca 0,5-1 cm för högt upp enligt mig.

Något som jag också är bekymrad över är att det buktar ganska mycket vid ärret. Stort som en varmkorv. Som att underliggande vävnad är svullen. Alternativt att det skapats granulationsvävnad. Jag vet faktiskt inte. Jag vet bara att det ser förjävligt ut och att jag absolut inte kan gå runt med den där extra korven på magen resten av livet. Den syns alltså om jag har tighta byxor. Inte ok, känner jag. 

Idag var jag på återbesök hos barnmorskan och tog upp detta. Hon förstod mig och verkade hålla med om att det inte var så snyggt. Det är som om någon sytt fast en fettkudde under huden på mig och det ser verkligen ut som om jag fått en härlig bilring. Hon ordnade i alla fall en läkartid åt mig för att kolla upp det där närmare. Är det normalt eller ej? Kan det försvinna?

För övrigt så känns snittet ganska bra. Jag har fortfarande inte känsel överallt kring ärret men det hade jag väntat mig. Jag har även viss hyperalgesi, smärta vid lätt beröring. Tighta jeans går däremot bra att ha nu. Det är just strykningar kring ärret som kan "bränna till". Jag försöker fortfarande att undvika att använda de raka bukmusklerna när jag reser mig osv, det känns nämligen i snittet. Känns men gör inte direkt ont. 

Kroppen totalt sett är verkligen supersvag. Jag tränade delar av graviditeten men långt ifrån så ofta och hårt som jag hade velat pga skada, illamående, bäckensmärta och sen en lång förkylning med bihåleinflammation i slutet. Jag har därför en heeel del att jobba med. Ca 2 kg kvar till normalvikt och sen behöver jag jobba upp varenda liten muskel! Jag känner inte igen mig själv i min kropp just nu ch längtar verkligen till att återfå lite styrka. 

Igår, före mitt första träningspass som tvåbarnsmor💪🏻



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

idasbebi.blogg.se

Träningstokig, sockerberoende och kaffeälskande 28-åring. Skriver om livet som mamma till Edvin (14-10-20).

RSS 2.0