Blandade känslor

Det här med att sluta amma kom bara som ett ryck som vi körde igång med för sex dagar sedan. Och det har gått bättre än väntat! Tänkte väl att tids nog måste jag sluta amma och för oss blev det väl egentligen ganska bra nu, när båda är hemma och innan jag börjar jobba. Tanken var väl också att kanske behålla en amning per dygn men nu när vi väl kört igång känns det på något sätt lättare att gå all in och sluta helt istället för att gå in i ännu en kamp senare. 

MEN, blandade känslor ändå... Amningen har varit så himla smidig och enkel för mig och Edvin. Allt har fungerar klockrent från dag två på BB och mjölken har verkligen sprutat ut i överflöd. Syns ju om inte annat på hans otroliga tillväxt?! För man skulle ju kunna tro att jag suttit hemma och ammat honom hela dagarna - men nä inte alls, varje amning har tagit mig ca 5 min och i snitt var 3:e timme. Att låta honom äta fast föda och mata honom tar nu istället minst 30 min per måltid. Men han äter mycket bättre nu! Kanske inte så konstigt heller då han i och med detta inte heller äter på natten. Men de två första dygnen utan amning var riktigt kämpiga. Edvin var otroligt ledsen och upprörd över att inte få tutte på natten och när han är sådär extra ledsen så blöder ju mammahjärtat. Det ända man vill och känner för just då är att plocka fram bröstet. Den stora tryggheten i hans lilla liv, i vårat liv tillsammans egentligen. Tutten som funkar till allt i alla lägen - sömn, mat, trygghet och kärlek... När han är ledsen sä är jag ledsen, när han är glad så är jag glad. Ja så är det verkligen.

Men vi har kämpat på tillsammans i några dagar. Flaskan har han blivit kompis med nu och han gapar efter skeden, även om han helst av allt vill äta själv. Inatt sov han bra och utan käk mellan 23-05 vilket känns stort! Hoppas nu bara på ännu bättre sömn nattetid och kanske liiiite bättre aptit för vår gosse. Men vi är på god väg känns det som! 

En av dagarna här ute på Yxlan. Vi ger extra mycket kramar och närhet till vår lilla kille nu när amningen plockats bort!

Fullt fart framåt!


Det är verkligen full fart på den här lilla krypar'n nu! Och han älskar det! Han kämpar även för fullt med att försöka ställa sig upp. Det är liksom det här han har väntat på - att kunna ta sig fram helt själv. Vilken befrielse det måste vara!? Och en sån glädje! Vi däremot måste plocka undan en hel del hemma, säkra lådor och eluttag, sladdar och dylikt. För attans vad snabb han är alltså!

Vi är i alla fall kvar på landet fortfarande och här är vi just nu helt inne i projektet att sluta amma och börja äta mat! Kan skriva ett inlägg om hur det går lite senare.

Äntligen lite rörelse!

Precis varit ute och rastat benen här på landet, jag och Kristoffer. Efter åtta ovanligt stillsamma dagar på båten så var det på tiden! Det blev 5 kilometer löpning på sega 28 minuter. Edvin fick passning av farmor under tiden. Sedan blev det lite träning här på tomten, då fick Edvin agera vikt i vanlig ordning! Nu ligger jag på sängen, nyduschad, medan Edvin sover i vagnen. Semester!

idasbebi.blogg.se

Träningstokig, sockerberoende och kaffeälskande 28-åring. Skriver om livet som mamma till Edvin (14-10-20).

RSS 2.0