BVC - 6 månaders kontroll

Ebbas dagliga akrobatiska övningar i försök att knäcka kryp-koden...

Idag har vi varit på BVC med Ebba för 6-månaders kontroll med läkare. En ganska sen sådan då hon är nämre 6,5 månad nu. Men det gick fint! Hon klarade allt galant och de var imponerade över hennes styrka och rörlighet. Hon som både ålar och förmodligen kryper vilken vecka som helst.  

Mått idag, 6 mån och 12 dagar:

Vikt: 7950 gram
Längd: 68 cm
Huvudomfång: 43 cm

Hon fortsätter följa sin kurva och ligger ungefär på medelkurvan i allt, yttepyttelite ovanför. Hon har ökat med 600 gram per månad ungefär och så även nu. Kollade i arkivet i bloggen och när Edvin var 6,5 månad var han 72,5 cm lång och vägde 10780 gram. Nästan 3 kg mer än Ebba! Nästa gång vi ska till BVC blir först om 2 mån, på 8 månaders kontroll(stoppa tiden någon?!).

Hemska nätter

De senaste tre nätterna har varit helt fruktansvärda här hemma. Inatt har jag nog blivit väckt minst 10 ggr!!!! Inte nog med att vi har en bebis som börjat drömma, rulla och sova oroligt(typ tandsprickning också tror jag) och vaknar och skriker då och då. Plus amning på det. Så har också storebrorsan helt plötsligt börjat vakna flera gånger varje natt och bara skriker och gråter hejdlöst!

Mardrömmar verkar det vara. Edvin har verkligen aldrig varit typen som gråter men dessa nätter har han verkligen varit LEDSEN. Vi tycker SÅ synd om honom. Gissar att det är allt nytt med förskola osv som spökar i hans huvud då han nu senast grät i sömnen "jag vill att pappa ska hämta mig!!!"... 

Ebba som redan sover oroligt i denna fas väcks av brorsans gråt och så blir även hon panikledsen och gallskriker. Helt fruktansvärt. Det känns nästan som ett skämt. Jag som skrytit om våra bra nätter med två lugnt sovande barn. Men nu får vi allt smaka! Dubbelt upp dessutom. Behöver jag ens säga att tröttheten är ett faktum idag? 

När sömnen blir såhär kass vill jag bara ställa in allt. Trycka på paus i livet och bara få sova i en vecka eller två. Eller snabbspola till bättre tider. Det vore nåt! Just nu kan jag bara hoppas att mina två stackars barn kommer ifrån de här hjärnspökena och sover som änglar snart igen. Mitt i natten, mitt uppe i allt kaos, så gör jag ändå allt för att mina två små älsklingar ska få somna om och inte vara rädda eller ledsna. Som en robot, som inte alls är trött. Tror det är mammakrafter det där. Men idag så. Idag känner jag av det...

Älskade barn.

Första kilometern

Efter att jag och Ebba lämnat Edvin på förskolan imorse så promenerade vi vidare till gymmet. Ja, promenerade! Det går inte att beskriva hur skönt det är att återigen ha nära till förskolan och att slippa köra bil 4 gånger fram och tillbaka! Halleluljah!

Vardagen är i alla fall här igen. Så himla skönt måste jag säga. För vardag betyder också träning för mig. Idag fick jag nästan börja om då det var så pass många veckor sedan jag tränade. Men trots det så känns det som att kroppen återhämtat sig väl efter kejsarsnitt och barn nummer 2. 

Idag provade jag att jogga för första gången på 1 år. Jag värmde först upp på crosstrainern 5 minuter och sedan klev jag upp på löpbandet och joggade 1 km. Det kändes kanon! Efter det körde jag lite lätt styrka för ben och bål. Ett pass på drygt 40 minuter blev det och Ebba sov hela tiden. Så skönt!

idasbebi.blogg.se

Träningstokig, sockerberoende och kaffeälskande 28-åring. Skriver om livet som mamma till Edvin (14-10-20).

RSS 2.0